Elva kronor fattas
Mötte Katti och promenerade genom haga där alla fik skull stänga och satte oss till slut på Vasagatan, cafe dali. Satt utanför och spanade in folket som promenerade runtom, mot fester, i träningsoveraller, ja alla typer. Vi satt där med varm choklad och kaffe och pratade om våra I-landsproblem. Sen kom Hanna förbi. Kul att se henne. Vi satt ett bra tag tills vi promenerade och mötte Linnea. Jag och Katti dumpade Hanna och Linnea för att ta oss ner till Brunnsparken och åka hem. Men det var mysigt
Idag var jag på stan med mamma först, mötte sen upp Hanna och gick med henne till frissan. Dit kom sen Katti och vi gick och åt på Bagatelle, och sen lite småshopping på H&M där vi mötte Linnea. Så blev det att åka hem.
Då hände en fin sak. Hanna skulle stämpla sitt hundrakort och tänkte inte på att hon hade för lite pengar på det. Så hon var för långsam att ta upp extra kortet. Var inte många på vagnen så alla såg detta. Vad skulle hon göra?
En tant sa att man kan ju betala restbelopp i automaten men varken Hanna eller jag hadekontanter. Denna kvinnan är så söt och frågar hur mycket som fattas och tar fram dessa 11 kronor och säger "det är så dyra böter, inte skall du åka fast".
Hur ofta händer det att man möter sånna fina människor?
Människor kan vara snälla, varför är inte alla det?
