Sarah

Jag känner mig dålig. Kan inte sätta fingret på det men det återkomer då och då. Jag blir dyster, trött och allmänt nedstämd. Vädret påverkar - absolut. Det är något som har och alltid kommer påverka mitt allmäntillstånd. Det är dagar som dessa när man suttit i mjukiskläderna hela dagen och tittat ut på regnet och blåsten och den g r å himlen som alla tankar gör sig påminda, gamla bråk, problem och fel. Och dagar som idag sätter man på låtar som av någon anledning alltid spelas när man mår så här, såhär , såhär. 
   Jag vet att jag ofta mår såhär när jag varit bortrest, långt eller kort spelar ingen roll. Så visst spelar veckans helt underbara tripp till Varberg och Skåne in. Vet inte vad det är, saknaden av att kunna vakna upp med sina vänner och kunna fortsätta där nattens samtal avslutades, friheten, att gå egna promenader eller med sina vänner, att se nya saker, att kunna veta att det finns mer att se och erfara en det man redan gjort, saknar a l l t med det!
   Sen vet jag också att får jag ingen egen tid så kan jag också må såhär. Det har jag heller inte fått, flera personer har sovit här och jag varit bortrest med människor runt mig och nu tillbaka till människor igen. Sammanlagt blir det två veckor och efter det kommer flera personer till Göteborg som jag vill och skall träffa så det kommer dröja länge innan jag får min egen tid, sova själv, b a r a  v a r a!
Att flera hör av sig och menar på att vi måste ses gör inte det hela bättre. Jag blir bara mer stressad och har redan haft magkattarr en gång till sen i våras! Den är snart här igen, det känns verkligen!
   Jag försöker hinna med allt och alla men ibland går det inte. Jag vet inte om jag är väldigt känslig för småsaker som gör att jag mår såhär och tar åt mig av sms, men jag är sån. Är jag ledsen tar jag åt mig av allt.
   Överlag är jag positiv och försöker se det mesta positivt, har till och med börja tänka på nytt sätt. Som att istället för att nu tänka usch vad jag mår dåligt och allt suger istället tänka visst mår jag dåligt, men var glad att jag inte har en depression. Problemet känns fortfarande men det kanske inte är så farligt som det kändes i början och jag vet att det snart går över.